Att lära mig leva

Det har blivit två nätter till på sjukhus:(

Hade ont i tisdags kväll men stod ut med smärtorna, skulle ju ändå in på onsdag förmiddag för magnetröntgen av gallvägarna. Och var jag fastande så mådde jag bättre. 

Undersökningen gjordes, gick fint. Lite otäckt att ligga som en packad sill i en bullrig maskin i en timma. Men det gick bra, frös dock. 

Peter hängde med till sjukhuset och efter undersökningen åt vi i restaurangen på sjukhuset. God mat, men jag blev fort mätt. Och fick ont. Efter att ha handlat lite kom jag hem och var helt slut. La mig på soffan och vilade. Hade ingen ork. 

Handlade med farmor och var så trött. 

Väl hemma åt jag lite och fick ännu ondare:( så strax efter kl 19 sa jag till Peter att vi åker in till akuten. Mådde så illa också. Aldrig har det gått så fort på akuten utan att jag åkt ambulans in. Kl 20 var jag inne, Kl 21,30 var jag i säng på akuten,  strax efter 22 kom dr och sa, att jag läggs in och 23:30 var jag i ”min” säng på Kava. Dr hade kollat mina röntgenbilder som inte avvek utan såg bra ut. På gott och ont… Tillbaka på ruta 1.

Hölls fastande med dropp under natten och halva gårdagen. Fick på ronden kontakt med den läkarkandidat som haft hand om mig innan. Trygghet, hon tog oron på allvar och hon kom efteråt och pratade med mig enskilt ihop med usk. Och min oro togs på allvar. Dessutom hade hon upptäckt att mitt hB (blodvärde) hade gått ner,  hade tydligen legat mkt högre i våras och nu var det nere på 116. Först tyckte dr att det inte var nån större fara, men läkarkandidaten hade kollat in tidigare blodprover och insett att det sjunkit rätt fort sen i våras. Så järntabletter sattes in direkt. Det förklarar min trötthet och alltmer tilltagande orkeslöshet och svimningskänslan som funnits då och då. Däremot vågade hon inte göra mer för mina smärtor än att vänta in den dr som tidigare opererat mig och följt mig sen jag gjorde min gastric by pass 2009. Fick medicin mot illamåendet och prova att äta. 

”Min” dr kom och hade funderat över operation men var rädd att göra mer skada än nytta. Men håller det på såhär sim det gjort med täta inläggningar så blir det nog operation så småningom. Men jag får lära mig leva med smärtan… Tyvärr:/ Men fick ny smärtlindring som ska göra att det inte krampar i gallvägarna och tarmarna. Om den hjälper vet vi inte. Men får även knapra Alvedon:/ så rädd dock att mitt levervärde sticker iväg igen för NU är det normalt. 

Idag kom den dr som 2 gånger gjort gastroskopi på mig. Hon kollade på mig och sa ”Hej Michaela, kul att se dig utan att behöva köra ner en slang i halsen på dig” och jag sa detsamma.  Beslutade TILLSAMMANS att jag skulle åka hem under eftermiddagen OM jag klarade att äta. Och inom 2 månader får jag telefontid till nån av mina läkare för uppföljning. Men får jag lika ont och mår illa så ska jag läggas in för smärtlindring och kontroll. 

Fick 3 nya mediciner på listan varav 1 inte gick på högkostnadsskyddet, så fick pröjsa 139kr. 


Strax före 15 bad jag usk klippa Id-bandet och gick ut och mötte Peter. Härligt och komma ut. Var höstfärger ute men aningen kyligt, men jag hade ju både tjocktröja och jacka så det var ok. Så skönt att få åka hem och träffa familjen. 

Skulle varit på mässa imorgon, men pallar inte och har blivit tillsagd att ta det lugnt. Så jag fick ställa in:( Peter jobbar imorgon.  Och Walther skulle va hos farmor och farfar i Habo. Bestämde mig för att följa med och sova där jag med. Mår så gott ihop med Walther, och jag vill inte gärna vara själv heller. Så nu är vi i Habo och vilar upp oss, Walther är inte ok han heller. Men det tar vi inte nu. 

Njuter av att vara utanför sjukhuset! 

Kram och tack för all pepp och stöd. 

some_text

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *