Vaknade i morse med världens nackspärr! Inget kul alls!! Men jag klev upp, tog på mig kläder, åt frukost och sen skjutsade Peter mig till sociala verksamheten. Han skulle till banken på ett ärende och sen till däckfirman och hämta nya däcket till bilen. Så jag hängde på till stan! Skönt att få skjuts!

Hade kör idag på sociala verksamheten och jag ÄLSKAR dessa fredagar när B kommer och vi sjunger! Det är så mysigt och underbart! Men idag var det en plåga, i och med värken smög sig tinnitusen på och jag hade svårt att sitta still av smärtan i nacken och höger sida av ryggen! Gjorde allt för att hålla tårar tillbaka.  Efter en stund sa M att jag kunde få ett par Pamol av henne för jag hade så ont! TACK söta du

När jag kom hem smörjade jag mig med zon-salva, lindade om min hemstickade halsduk! Försökte härda ut! Blev till slut så att jag tog min vetekudde och värmde och det kändes underbart och jag somnade 1 1/2 timma!! SKÖÖÖNT!!! Vart lite bättre ikväll! Men blev ondare igen! Fick lite massage av Peter OCH av Walther, med lite zon-salva!

Walther har tagit illa vid sig ikväll av att jag har ont! Han går och kikar på mig och säger “ojojoj”, “stackars mamma”, “ååh, har du ont, jag ska ringa sjukhuset”, “jag hjälper dig mamma”, det värmer! Det sägs att autistiska människor saknar empati! Men jag vill absolut inte hålla med om detta!! Däremot kanske de har brist, men den saknas inte helt, inte på Walther i alla fall, och jag har sett ett par autistiska personer till som faktiskt visade empati!

Walther har vart på Hattis ett dygn, hämtade han vid 16tiden. Samma sak som vanligt, han vill INTE gå hem! Pratade lite med dom angående Walther och maten. De hade fått spagetti och köttfärssås idag. Walther hade påpekat att han INTE ville ha såsen PÅ spagetti utan BREDVID! Vilket han fått! Han har ju börjat med detta hemma också, helst ingen sås alls om han får bestämma! Häromdagen åt han BARA spagetti, min spenatsås med lax dög inte, han hade inte ens smakat!! Han vill alltsomoftast inte ha sås på nån mat, och det ska inte va i hopblandat, utan ska ligga för sig! Tacos älskar han för då får han lägga upp själv som han vill i små fina högar! Ikväll fick han korv och pommes och det gick ner finfint också! Mammas prins! Det är när dessa små störningsmoment som är som små skitsaker för oss men som för Walther är STORA grejer visar sig mer och mer och tar över mer och mer i och med Autismen, som jag kan känna besvikelse, ilska, skuld över att JAG fött ett barn med ett handikapp! Många föräldrar får dessa tankar när de får en diagnos på sitt barn, men jag hade det på känn innan vi hade diagnos och tänkte bara då att han har sitt handikapp och det får vi acceptera, vilket vi gör! Men att dessa skuldkänslor skulle komma nu  2 år senare känns kasst!! 2 år tog det innan det brast för mig! Varför fick vi ett barn med ett handikapp? Hursomhelst, vi älskar vår Walther, hur vore livet utan han?  Min älskade prins! Mitt barn är trots allt det underbaraste jag har! Han är min och han är UNIK!! Min son är underbar!! Han ger mig så mycket glädje! Det är inte han som ger mig vrede, ilska, ångest och skuldkänslor när han ballar ur över just småsaker som blir stora för honom, det är inte han som bestämmer att saker ska göras i en viss ordning, det är inte han som gör att det är lättare att ta till sig bilder istället för tal,  det är hans handikapp, hans Autism! 

Nu ska jag släcka ner datorn. Ska lägga mig. Kl 9,32 ska jag ta bussen till Skövde. Ska på utbildning på Scandic Billingen, utbildning om en ny spännande möjlighet jag har fått och valt att hoppa på! Jag ska berätta om detta en annan dag. Orkar inte riktigt just nu!

Kramar på er alla! Ni får kommentera och fråga mig om Walther och hans handikapp om ni vill!