30 dagar med mig–Dag 09

image

Dag 09 – Något du varit stolt över de senaste dagarna

Oj! Måste verkligen tänka efter! Vet inte egentligen.

Men kanske idag, när jag skulle göra en god paj till middag. Var en paj med degen ovanpå. Allt gick jättebra tills dekorationen. Kunde inte göra som jag ville riktigt då degen inte samarbeta och jag hade inte nåt vettigt (glutenfritt) mjöl att baka ut med. Men fick till det till slut! Och skulle sätta in pajen i ugnen och slinter precis när jag får pajen på gallret och den lägger sig på ugnsluckan och på golvetSad smile

Jag brukar bli arg och ledsen och tappa humör fullständigt! Men jag ropade på Peter som kom och hjälpte mig. Jag gick undan en kort stund av ren frustration. Men sen hjälptes vi åt att städa ugn och putsa alla 3 glasen till ugnsluckan!

Jag var så stolt över att jag inte brusade upp eller lät det gå ut över Peter med ett utbrott eller liknande!

some_text
Continue Reading

Världsautismdagen och Walthers dopdag! 

Ibland är det lite häftigt hur saker faller sig. Den 2 april 2006 döptes vår älskade WALTHER Anders Olof i Mobackens kapell av Bengt-Åke Öhgren. 

Då var vi helt ovetandes om att han hade autism! 

I Februari 2010 fick han sin diagnos. Och för några år sen fick vi reda på att just 2 april är det World Autism Awarness Day! 

Hur jobbigt och besvärligt livet med autism än kan vara så är jag glad och tacksam för vår Walther. Han är den han är! Och han är den finaste grabben jag vet! 

Inte firat så mycket idag. Kom ju hem sen eftermiddag/ tidig kväll från Vara. Hämtade Walther och sen åt vi lite när vi kom hem. 

Lite senare gjorde Peter våfflor. Så han och Walther firade lite. Jag åt lite sallad och en PROpud. Men jag är inte ok, IBSen krånglar igen. Men den ska inte få förstöra! Och jag vill inte lägga energi på att gnälla och klaga på min IBS ikväll. 

Festade faktiskt till det med Coca-Cola ikväll fast det är söndag. Så lite festligt har det vart. Glömde dock tända Walthers dopljus. Inte alls meningen och glömma! 

Hoppas ni ägnat en åt livet med autismspektrumtillstånd ni också. 

some_text
Continue Reading

#Maxword nr 18

Hej ​Detta är en del av sweetwords och maxarnas utmaning #Maxword

Nr 18 – En oförglömlig resa!
Vet egentligen inte vilken resa jag ska skriva om, men jag väljer min inre personliga resa!Sen jag var barn har jag fått höra att jag haft svårt att sitta still, pratat mycket och haft problem med koncentrationen.Vid 15 års ålder fick jag en stämpel DAMP ”Deficits in attention, motor control and perception” , ja jag säger stämpel! För så kände jag det! Jag fick veta att jag hade något som heter DAMP! Men inte va det var eller hur jag skulle lära mig leva med det! Det tog MÅNGA år innan jag accepterat det och lärt mig vad det var och kunde hantera det! Jag hade dock väldigt bra lärare som stöttade och gjorde det de kunde både i högstadiet och i gymnasiet!Sen att det var tufft med jobb, vänner och umgänge däremellan får jag väl lära mig av.Inte förrän 2011 när jag träffade den berömda väggen började jag be om hjälp att komma vidare med min DAMP, som då istället hette ADHD ”Attention Deficit Hyperactivity Disorder”! Oh cedn dr som då tog hand om mig skickade omgående en remiss för utredning. Dock tog det mer än 3 år och en massa turer med arbetsträning och arbetspsykolog som också skickade papper på att jag skulle utredas snarast möjligt! Till slut i augusti 2014 fick jag mina diagnoser. Atypisk Autism och ADHD. Jag kunde då tänka bort det där med stämpeln! Jag visste vad det var och jag fick hjälp med att hantera saker och ting! Jag fick då också min medicinering och ett nytt liv började verkligen! Dock såg jag inte när mina energireserver tog slut, och jag fick en lååång period med massa panikattacker och dåligt mående! Jag var sjukskriven och livet var bara skit! Året efter fick jag ännu en för mig stämpel! Försäkringskassan, läkare och personalen där jag arbetstränade dömde att jag inte kunde jobba och jag fick hel sjukersättning! Fruktansvärt! Kände mig så oerhört obehövd!Jag ville ju jobba! Jag ville verkligen inget annat!Sommaren 2016 kom jag i kontakt med Mary Kay! Och ett halvår senare hade livet saktare med säkert vänt till något positivt! Och nu ytterligare några månader senare är jag gladare och piggare och jag vet vad jag vill även om jag har en lång väg att gå dit! Men jag KAN!Min resa från barndom tills nu har varit en brokig väg och utan vissa personer hade jag inte klarat det! I skolan fanns Katrin och de andra lärarna, sen så klart min familj på sitt vis, min fd ssk Laila, min boendestödjare Carola, personalen på Alfhem, min Sales Director Katarina, mina kollegor i Beauty Sisters… ni är många som funnits där under min resa – mer eller mindre! Och även om jag sällan säger det så är jag så glad och tacksam att ni finns där!TACK!

Michaela Lejonbergs foto.Michaela Lejonberg, Fristående Hudvårdskonsult

  • 01 – Berätta något speciellt om dig
  • 02 – Vad längtar du till
  • 03 – Bästa artisten
  • 04 – Jag som liten
  • 05 – Ett smultronställe
  • 06 – Bäst på Netflix
  • 07 – En konsert att minnas
  • 08 – Bild på ett fint djur i din närhet
  • 09 – Nämn en nostalgiserie
  • 10 – Ett speciellt sommarminne?
  • 11 – Nämn ett lyckopiller för dig
  • 12 – Varför blev det blogg?
  • 13 – Vilken hårfärg har du trivts bäst i
  • 14 – Nämn en dålig egenskap
  • 15 – Bästa doften du vet ;
  • 16 – Ett hett tips från dig.
  • 17 – Du och en gammal vän
  • 18 – En oförglömlig resa
  • 19 – Favorit på gottebordet
  • 20 – En To do lista
  • 21 – Bästa köpet
  • 22 – Så fick du ditt namn
  • 23 – Favoritårstid
  • 24 – Något som inspirerar 
  • 25 – Jag vill förändra…
  • 26 – En blogg att hylla
  • 27 – Vad önskar du att du hade?
  • 28 – Snyggaste kändislistan
  • 29 – Ett gott recept
  • 30 – Fem dagliga rutiner
  • 31 – Nämn något från mars 2016
  • some_text
    Continue Reading

    Älskade unge! 

    Hade en liten oro i magen inför dagens läkarbesök med Walther. Men slog bort den och såg positivt. Han har mått helt ok det senaste förutom värk bakom örat, nervsmärta och ett par förkylningar. Men sista veckan har varit bra. 

    Men dr Dahllöf fick se en irritation på trumhinnan som han inte ville lämna obehandlad. Var först lite diskussion om antibiotika, men dr valde att lokalbehandla med terracortildroppar 3ggr/dag i en vecka! Skulle det bli sämre under tiden eller att vi märker att han får ont efter avslutad behandling ska vi höra av oss, annars nytt besök i maj/juni. Walther var så tapper. Såg att det gjorde ont när dr petade, men sa inget. Dr känner Walther VÄL och bad om ursäkt att det gjorde ont. 

    Walther var orolig att dr skulle boka in ny operation och va väldigt frånvarande på väg till sjukhuset då han tänkte på det. Jag lugnade och sa att vi pratar med dr om det när vi kommer dit. Walther blev lite inåtvänd dock när vi skulle ta upp det. Men både jag och dr satte hos bredvid Walther så han kände trygghet och frågade själv dr om operationen. Och efteråt va han så glad! Blir ingen operation i nuläget OM det inte skulle bli en väldigt drastisk vändning på det hela. Och om 1-2 år är det aktuellt först med att sluta hålet i örat! Och det är egentligen ingen livsnödvändig operation. Men kan påverka hörseln, och sen är han i och med hålet känslig för vatten i hörselgången, vilket såklart KAN medföra infektioner m.m. Men Walther får själv vara med och bestämma om han vill göra denna operation eller inte. Även om dr indirekt sa att han anser att det vore bra om den gjordes, men han kunde ju inte säga det rakt ut då han va orolig för att Walther skulle oroa sig ännu mer att ännu en stor operation ska göras. I Walthers värld är det svårt att veta vad som menas med 1-2 år, det kan ju betyda 1-2 v, 1-2 mån svårt att förstå, och speciellt i en sån situation som att det kan bli operation. 

    Lider så med honom. Påväg hem stannade vi till på Toysrus och han fick köpa sin efterlängtade Nexo Knights legogubbe Clay. Han kollade på annat med men denna har han pratat om. Och han fick 100kr av min farmor att handla för, denna kostade 99,90. Dessutom om man gick in och gillade Toysrus – Stallsiken Skövdes Facebooksida och visade kassörskan så fick Walther välja en lyckopåse gratis. Vilket vi gjorde! Han strålade verkligen när vi gick ut därifrån. Ångrar såååå att jag inte fotade honom med sina saker och hans lycka! Han sa påväg ut:

    Mamma denna dagen blir bara bättre och bättre, gick ju bra hos F****** och jag har köpt min gubbe, fått en extra present, och så har vi fått bra parkering både på sjukhuset och vid leksaksaffären, och nu ska vi ju äta mat på Max innan vi åker till skolan. 

    Alltså kände verkligen hans glädje idag! Och lyckan att få massa egentid med mig. 

    Väl i skolan fick han dropparna i sitt öra, visade personalen snabbt, då de behöver ge under nästa vecka i skolan, U vet jag kan det sen innan, men A kan behöva kunna det oxå. Och det var helt 👌! 

    Fick säga till U att han hade en flaska Coca-Cola i väskan med, det får man inte ha i skolan, men han köpte den på pressbyrån och drack inte upp den, så han fick ta med den till morfar efter skolan. U sa att det var ok,och trodde inte han skulle öppna den i skolan, han vet att det inte är ok. Men ville va på säkra sidan så de visste att den var där och varför. 

    Tacksam och glad att va mamma till Walther. Jag kan hata hans funktionsnedsättningar, hans problem med örat och allt jobbigt som detta medför! Men det är inte hans fel! Jag älskar ju ändå honom. Och ibland är autismen en tillgång! 

    Saknar han när han inte är hemma. Men det är morfars helg. Peter jobbar och jag ska iväg på Carreer conference i Göteborg hela dagen imorgon. Ska va hos Katarina kl 6,30 imorgon. 7,15 går bussen från Mariestad. Så blir en tiiiidig morgon… Jag som avskyr tidiga mornar! Får sova på bussen. Och nu förstås! Så godnatt! 

    some_text
    Continue Reading

    Action plan och chiffer 

    Sicken dag! 

    Vaknade o va trött o förkyld. Men upp med Walther, fixa frukost till oss båda, inta medicinen, skicka iväg Walther till skolan och plocka lite… Det där vanliga ni vet..

    Sen unnade jag mig lite vila… Visste att en lång dag väntade… 

    Upp, på med buisnessklädsel och iväg till studion. Började med lunch. Passade på när jag hade sällskap. 

    Hade ett videosamtal med en vän om Mary Kay. 

    Sen Action Plan-möte med Katarina!  Yes I’m on the way for success! I can! Nu kör vi så dä ryker. 

    Skuggat över namn o personnummer av sekretesskäl.

    Efter mötet drog jag till Falköping o levererade varor och uträttade ännu ett ärende. 

    Snabbt iväg hemåt, hämta Walther hos morfar och sen till scouterna. 

    Jätteskoj ikväll. Chiffer fick vi lära oss. Här är ”brädgårdschiffer

    Kan ni lösa?

    Dock blev det för stojigt och Walther höll på att bryta ihop. Så vi åkte hem strax innan det var slut. Måste säga att en av hans kompisar på scouterna ändå var gullig mitt i detta. Han såg att Walther blev obekväm och att han gick till mig. Han frågade ledaren varför det blev så. Ledaren förklarade att det blev för stimmigt och att Walther inte fixade det. Kompisen tittade ledset på Walther och sa nåt i stil så dumt att inte alla kan va lugna och tysta, det är ju synd om Walther. 

    Detta var vid samlingen innan avslut! Samling är en tuff grej för Walther. Han måste sitta still, koncentrera sig och hänga med på vad som sker. Är det störningar omkring funkar det inte. Funderar på att skaffa en stressboll och låta han greja med, för ikväll bet han i kläderna och på sin hand! Läääängesen det skedde. Han hade det i skolan för längesen och det funkade finfint. 

    Avslutar detta inlägg med scout-schiffer och en liten grej för er att lösa. Man börjar att gå lodrätt (stor bokstav)nedåt ifrån översta raden och sen vågrätt  (liten bokstav) åt höger. Ordet Scout blir med scout-schiffer: Ou Os To Tu Uu

    Ordet Scout blir med scout-schiffer: Ou Os To Tu Uu

    Här är mitt meddelande till er! 

    CcToUsUoSsUuUu ToOsOc OuToSt CcToUuUu! 

    some_text
    Continue Reading

    Svensk sjukvård –  bra eller dålig? 

    Läste ikväll ett fruktansvärt blogginlägg om riktigt dålig nedvärderande svensk sk sjukvård! Såhär får det INTE gå till! Läs du också! 

    Alltså jag har sett båda sidor. I somras skrev jag ju om vår Tacksamhet till barnsjukvården i Sverige. Hur vi kämpade med vår älskade Walther. Men att vi fick fin hjälp. Och verkligen togs på allvar när vi sökte akut sent på kvällen.. Trots folks påhopp om att vi skulle åka till jour eller våc. Men vi vart inlagda de gånger vi åkte in akut! 

    Jag har blivit dåligt bemött med mina magbesvär på sjukhuset. Fått strida för att få stanna kvar för kontroll. Sen tjata för att få träffa ”mina” läkare som kan detta med gastric by pass. Fick ofta höra att de inte hade tid då de är på avdelningen och jag låg på kirurgisk akutvårdsavdelning. Nu sist kom en av dom läkarna ner till mig utan att jag frågat. Jag skulle be om det på ronden, men läkaren på Kava hade redan rådfrågat. 

    De har flera gånger vid fasta inte kollat upp om jag verkligen ska avstå min antidepressiva medicin och min Adhdmedicin. Fick veta av en dr till slut att jag MÅSTE ha just min antidepressiva medicin, jag blev helt Down utan! Sist bad jag om den själv! Min Adhdmedicin har de efter avslutad fasta tyckt jag ska ta runt 16-16,30. Och jag har fått förklara att tar jag den senare än kl 14 så får jag svåra sömnproblem. Men fått kastat i ansiktet att de gör tjänstefel om jag inte får medicinen… Bla bla… Hänvisade både till min kontakt på öppenpsyk och min kontaktperson för att få förklarat VARFÖR jag inte ska ha den senare än 14. Och att jag kan ta den men att de får ringa dr och be om sömntablett till mig.  Då gav dom sig… Jobbigt att ringa! 

    Fick ju även reaktion på läkemedel mot illamående, Primperan. Fick myrkryp, darrningar, hjärtklappning, yrsel och oro. Höll på att hoppa ur sängen och bad ssk att ta upp grindarna.  Först efter 3 omgångar med samma läkemedel kom vi fram till att det var det medlet jag inte tålde. Fick prova Ondacetron. Vilket gav mycket bättre effekt. Fått be om detta senare också då jag varit påväg att få Primperan. Sist sa dr att det va inte ens inlagt att jag reagerat negativt på den men att det skulle åtgärdas. Sen va det inga bekymmer. Jag fick Ondacetron istället v.b. 

    Har även blivit illa bemött och vart mellan två stolar efter inläggningar på psykiatrin (senaste 2012). Våc skulle ta över medicinförskrivning och samtal. Fick väl 3 samtal med psykiatrisjuksköterska sen ansågs jag vara frisk! Fick ett enda samtal med läkare (som jag hade förtroende för).  Bad om läkarbesök/samtal till honom nästa gång jag ringde och förnyade recept. Och det skulle ordnas. Men sen fanns medicin att hämta med annan läkare som skrivit ut. Hände flera gånger. 

    Bytte till Hälsocentralen i Hjo och jag fick INTE  ens förnyat recept UTAN läkarkontroll! Och väl där dubblades min dos!

    Nu har jag sedan min Adhd-diagnos och medicinering mot den haft tät kontakt med en psykiatrisjuksköterska på Öppen psykiatrin. Och jag kände det var jobbigt att behöva ringa/kontakta flera ställen för att få mina recept. Så hon ordnade så all min medicin inom psykiatrin går via dom! Känns jättebra! Dessutom kan jag ringa och rådfråga och jag kallas på återbesök var 6e månad (tror jag). Dock blev det ändrat nu (på gott och ont) så jag fick annan kontaktperson i annat team (omstrukturering). Jag var väldigt glad i Laila! Alltså det är ofta omorganisation mm. Jag säger inget om att en person väljer att byta jobb eller blir sjukskriven eller går i pension. Men när omorganisationen sker högre upp och vi som vårdtagare tvingas till nya rutiner och människor… Det är tufft! 

    Även med Walther har vi drabbats hårt av omorganisationer. Ingen av våra ”gamla” på barn och ungdomdhabiliteringen är kvar. Inte i vårt team. Som sagt jag klandrar inte dom som slutat självmant. Utan på de omorganisationer som gjort att vi fått nya människor. Peter och jag kan anpassa oss, men för Walther är det tufft. Han sa själv sist att han saknade M (hans fd arbetsterapeut). Och jag förstår. Nu var vår nya väldigt trevlig och bra. Men ändå. Det handlar om trygghet och relation! Och just på en habiliteringsenhet är patienter extra utsatta vid tex omorganisation! 

    Hur ser du på svensk sjukvård? Har du drabbats illa? Eller har du fullt förtroende? 

    some_text
    Continue Reading

    Bra dag

    Idag var det en bra dag. Nåja ont har jag ännu, men börjar kunna hantera det bättre, lättare dagtid än kväll och natt. Och lättare när familjen är omkring mig. 

    Hämtade Walther i skolan vid 13 tiden och sen drog vi till Skövde hela familjen. Möte på hab. Men va ute i god tid så vi drog till Elgiganten och kikade på bärbar dator till Walther. Hittade en till bra pris, butikens demoex. En 11″, precis den Walther ville ha. Dock var den ju inställd som demoex så det skulle ta ca 40min innan vi kunde få den. VII sa att absolut det är ok, skulle ju på möte. 

    Mötet gick bra, tog upp en massa och Walther var jätteredig. 

    Efter mötet åkte vi tillbaka till Elgiganten. Fick vänta ett tag på vår tur att komma fram till hjälpdisken. Walther var mer o mer otålig. Men blev glad när han gick bära sin dator själv till kassan och fick själv lägga fram sina ihopsparade pengar till kassörskan! 

    Och denna skönhet + en RÖD mus köpte han! 

    Acer chromebook
    Självklart röd mus!

    Han var så stolt och glad över sitt köp. Hade en passande väska hemma som han fick också. De var verkligen dyra på elgiganten, och inte så fina. Och den jag hade passade bra. Så där sparades en slant. 

    Väl hemma packades datorn upp och pussades på i massor. Sen satte han sig och såg Ghostbusters på den medan jag lagade mat. 

    Min farmor kom in och Walther visade stolt upp sin egen dator och imorgon ska han ta med den till morfar. Så morfar får hämta den med jobbarbilen påväg hem från jobbet. För till skolan får han inte ha med datorn (åker direkt till morfar efter skolan). Och han ca bekymrad över detta. Men tyckte det va ok att datorn åkte jobbarbilen med morfar! 

    Måste begränsa användningen av datorn! Även om det blev ca 2h ikväll (matpaus emellan). Men inga bekymmer att bryta kl 19. Trodde det skulle bli tjat. Men gick jättebra. Han stängde av så snällt. Och han vet att om han inte lyssnar tar vi undan hans dator. 

    Ska göra ett schema för när och hur han får använda datorn. Tex duka = 10min. Plocka upp på golvet i sitt rum 15MIN. Plocka i /ur diskmaskin 10 min.. Etc… 

    Nu ska jag sova! Natt! 

    some_text
    Continue Reading

    Det är vårt beslut och ingen annans

    Blir så less på vissa människor (nämner inga namn).

    Jag sitter i möte med LSS om både mig och Walther. Beslutar om att Walther ska ha viss utökning på Hattis. Istället för onsdag till torsdag som det är nu så blir det onsdag till fredag. Nästa år, från vecka 7 ska han vara där var 6e helg från onsdag till söndag. Han kommer vara vissa helger hos morfar också. Men jag vill att morfar ska vara morfar och inget annat. Inget illa menat!

    Att ha honom på Hattis är en trygghet för alla. Jag vet att han kan vara där när han ska vara där. Händer det något med personalen så finns vikarier. Vi vet att allt funkar! Vi behöver inte stuva om planer eller krångla för att få till det om något oförutsett inträffar.

    Att vi lämnar bort Walther då och då handlar inte om att vi inte älskar honom… Tvärtom! Men jag har perioder av dåligt mående där jag inget orkar. Allt känns hopplöst och meningslöst. Jag brakar ihop. Tex får jag IBS-skov. Det har inte bara med Walther att göra. Det är massa annat omkring också. Men den som kommer i kläm i allt detta är Walther! Tyvärr! Och för att motverka allt så får vi avlastning och han får avlastning från oss. Och det blir mycket lättare i vardagen. De dagar Walther är borta kan vi lägga all energi på hemmet, ta hand om varann och jobba. När Walther är hemma läggs all fokus på honom. Och för den som inte förstår så är det tufft att ha barn med funktionshinder, även om Walther är högfungerande i mångt och mycket. Men vi måste ligga, steget före, förbereda, visa och hitta lösningar för att få ihop vissa saker med honom. Saker som är enkla för en person utan funktionshinder.

    Dessutom har vi detta året prövats som föräldrar. Walthers öra har ställt till det mycket och alla resor till och från sjukhuset har tagit hårt. Jag har tagit mycket ensam då Peter jobbat, han måste för ekonomins skull.

    Jag visar inte alltid utåt hur jag mår, jag förtränger, det kommer ikapp senare antingen av panikattacker eller IBS-skov. Jag har en utmattningsdepression, adhd, atypisk autism, panikångest. Dessa tillsammans gör att jag inte alltid orkar! Men jag visar det sällan utåt. Den enda som verkligen VET och som jag berättar allt för är C på boendestödet! Så tacksam att hon finns och för att jag har den insatsen.

    Jag försöker få ihop vår familj. Hade vi inte haft allt stöd och all insats hade vi inte orkat. Jag hade inte orkat. Jag hade varit världens sämsta mamma! Och mår jag skit så märker Walther av detta. Och då blir allt fel.

    Walther är det käraste jag har. Utan honom vore livet skit hela tiden. Han får mig att leva. Det är inte han som tar min energi och får mig må dåligt! Tro inte det. Det är hans autism, hans öra, hans lindriga utvecklingsstörning som gör att saker blir jobbigt! Inte han!

    När det gäller örat kan vi ta en så enkel sak som att känna och visa smärta. Vi har tränat Walther att säga till om han har ont. Att ständigt oroa sig för att han har ont eller inte är fruktansvärt energikrävande. Och att han inte visar eller säger om han har ont betyder INTE att han INTE har ont! Vilket många tycks tro. Att folk säger att ”det kan inte va så farligt med örat, han säger ju inget själv!Ursäkta mig om jag är lite hönsig ibland, jag vet att jag är det. Men jag är livrädd för att han ska ha ont. Han fick gå igenom på tok för mycket i somras. Hade han känt och visat smärta ordentligt hade han inte behövt genomlida så mycket. Skallbenet hade inte behövt bli delvis uppätet av infektionen. Men detta är inte Walthers fel. Det är hans autism som ställer till det.

    Men snälla folk sluta spekulera i varför vi gör si eller så. Hur vi gör för att klara vår vardag är vår ensak! Ingen annans! Den hjälp och stöttning vi fått kommer från habiliteringen, LSS med flera. Det är stöd vi har rätt till att få i och med våra funktionshinder. Inget annat.

    some_text
    Continue Reading

    Nöje, spel och funktionshinder som ADHD


    Många gånger när man talar om ADHD, så sägs det att man inte kan sitta still. Det stämmer dock inte alltid. Om man som person har denna nedsättning, och har ett specialintresse, så kan man sitta still i flera timmar. Sedan finns det ju olika varianter av ADHD så klart, så allt stämmer inte för alla alltid om man säger. En dator eller en iPad är många gånger ett bra arbetsredskap för både barn, ungdomar och vuxna som har någon form av ADHD. Givetvis är dessa bra även till andra, som inte har något funktionshinder eller funktionsnedsättning.

     

    Förenkla vardagen

    Det finns idag två olika sätt att förenkla vardagen för dem som har någon form av funktionshinder. Det första är något som kallas serious games. Dessa typer av spel kan användas som ett redskap förenat med nöje. Man kan med dessa spel träna in nya färdigheter, få nya kunskaper och simulera händelseförlopp. Tack vare att vi nu för tiden har många tv och data spel så har detta utvecklats än mer. En dator eller iPad kan även användas för avkoppling. För vuxna funkar det att slappna av en stund och spela på till exempel Vera John casino. För mindre barn fungerar appar av olika slag. Det går idag att ladda ner appar som utmanar och lär barnen något samtidigt som det är underhållande.

     

    Det andra sättet som fungerar väl för barn och äldre med funktionshinder är det som kallas för gamification. Det är närbesläktat med serious games, men i stället för att vara hela spel plockar man in enstaka element ur speldesign för att skapa en roligare upplevelse. En roligare upplevelse kan man även få genom att använda sig av casino bonusar för att spela slots. Att kombinera roligt med sätt att underlätta för ADHD, autism med mera är ett måste anser jag. När det gäller barn, så är det ofta datorspel av något slag som lockar. Därför är det inte fel att satsa på ett spel som utöver att vara roligt även fungerar på andra sätt.

     

    Kan spel ersätta mediciner?

    en artikel från förra året, så sägs ett mobilspel kunna ersätta medicinering för personer som har ADHD, autism och depression. Två personer vid namn Adam Gazzaley och Eddie Martucci har utvecklat ett spel som godkänts i åtta kliniska studier för att behandla ADHD, autism och depression. Man vill att amerikanska läkemedelsverket, FDA, ska godkänna spelet som ett läkemedel. Tydligen finns det idag en mängd olika psykoterapeutiska spel, men ingen som godkänts som läkemedel. Tanken med detta låter bra, och skulle det fungera så skulle det underlätta för många tror jag.  I Sverige finns det också ett spel som utvecklats med ADHD i åtanke. Det är Karolinska Institutet som skapat ett datorspel som ska träna hjärnans arbetsminne och kan hjälpa barn med ADHD. Om ni vill läsa mer om det, så finns artikeln på svd.se. Du kan läsa om hur detta spel har fungerat i praktiken på barn. Vore intressant att veta om det även fungerar för vuxna!

    some_text
    Continue Reading