Modig kille med ny frisyr!

Alltså Walthers hår var långt, lockigt och han totalvägrade både borsta håret och få det klippt sig. En bekant fick toppat håret på honom för ett par månader sen.
Idag när vi var framme på tôrget gick vi inte till Marias Salong och kikade och frågade om hon hade nån tid för klippning. Kom om 45 minuter så tar jag honom. Walther tittade upp och sa ”ok då!”. Så vi gick iväg och gjorde ärenden och sen tillbaka. Han fick bläddra i en bok och visa, vilken frisyr han ville ha. Och väljer en superkort frisyr… Frågade flera, gånger om han verkligen ville det och ja det ville han! Efteråt fick han massa beröm och godis av frissan!
Han var jättenöjd och alla som kommenterade honom att han var snygg svarade han ”Man tackar!
Nu är han på Hattis= ångest för mamma. Men det funkar!
some_text
Continue Reading

Fidget spinner – bra eller dåligt? 

Den är framtagen för personer med NPF (Neuropsykiatriska funktionshinder) . Men har blivit poppis även för folk utan NPF. Dock har vissa olyckor uppstått. En kille fick stora skador på en tumme när den exploderade i hans hand… Men jag undrar då om det är själva Fidget Spinner som är orsaken helt… De använde en maskin för att få riktig fart på den. Tror INTE den är anpassad att snurra i den hastighet som blev. 

Givetvis ger man inte ett barn under tre år leksaken. Och man får ju ha koll! Som med allt annat. 

Jag har köpt varsina till mig och Walther. Just för att det är en grej för oss med NPF. Walther har inte fått sin ännu. Han får den i midsommarpresent:) 

Men jag har testat min… Har inte mkt att säga ännu. Bara provat ju. Men kanske funkar den på min koncentration! 

Våra är iaf köpta på wish och kostade 18kr st. 

some_text
Continue Reading

Trött efter en bra dag! 

Ligger i soffan (gjort sen en vecka tillbaka) ser på Det stora tårtslaget på sjuan. Björn-Ali vann hela tävlingen, grattis. Nu efter finalen är det tillbakablickar och tips och trix om hur man gör bästa och goaste tårtan! Intressant!

Imorgon skulle jag åkt med Alfhem till Hjo mellan 12 och 16. Men orkar inte riktigt, har inte råd och sen är Walther hemma. Morfar hämtar kl 15. Så vill umgås med min älskade son lite extra! Just nu är ångesten stor när jag lämnar honom! 

Men åh va, skönt det ska bli skönt med sovmorgon imorgon. Tror Walther tycker det också!

Jag sover på ett sätt bättre nu sedan medicinändringen. Men samtidigt just nu så har jag svårt att sova, eller iaf få djupsömn. Känner mig inte utvilad. Ständigt trött. Detta ökar min ångest ännu mer! 

Men förhoppningsvis ska detta bli bättre också. Eller det SKA bli bättre! 

Walther hämtas som sagt av morfar imorgon för att sen tillbringa ett par dagar hos farmor och farfar. Peter jobbar hela lördagen. Vad jag ska göra vet jag inte riktigt. Städa resten av lägenheten kanske? Halvvägs eller nåt… 

Om nån vill ha en kopp kaffe så varmt välkommen hit! 

some_text
Continue Reading

Vildmark – 17. Del 2.   Hemfärd Tidigare! 

Walther orkade inte mer. Vi hade en plan för dagen om vi skulle varit kvar. Walther och jag skulle greja med ved, fixat med knopar m.m. när de andra gick på vandringen på 8km. Vi skulle sen ta bilen till lunchstället och umgåtts och ätit med vår patrull. Men Walther ville inte. Vi tog beslutet att åka hemåt. 

Var med på storsamlingen, gjorde Hon är för fanan som hissades,  sjöng scoutsången och tackade att solen kommit fram. Sen blev det avsked med gänget. Walther fick kramar och så fina ord från ledare och barn i vår patrull. När vi åkte vinkade dom åt oss. Det var nästan så man blev tårögd. 

På vägen hem stannade vi till i Mölltorp och köpte glass. 

Vi har haft fantastiskt dessa dagar trots allt. Vi har bestämt att vi ska ha eget scoutläger i sommar bara vi i familjen. Sova i tält, laga mat ute och ha slaskgrop! Det är mycket viktigt enligt Walther!

Här får ni gårdagens bilder igen fast i större format. 

Skylten som visar att detta är vår ”by” !

Vår ”by”, bakom Tipin är diskbänk och slaskgrop. Missade tyvärr att fota detta.
Inne i Tipin, där vi hade brasa, myste, åt och samlades. Igår grillade vi marsmallows där.

Vår fina Tipi! Flera kårer var lite avundsjuka på denna;)

Tack Thomas och Gabbi för fina dagar. Tack Johanna för all god mat. Och tack alla ungar i Tidaholms Scoutkår, Upptäckarna, patrull Falkarna för dessa dagar. Ni är fantastiska! Tack för att ni är så snälla mot Walther och hjälper honom när det kärvar! Vi har lärt oss massor! 

Tack även till Scoutförbundet distrikt Skaraborg för dessa dagar! 

some_text
Continue Reading

Vildmark – 17 del 1. Regn! 

Det spöregnade när vi lämnade Tidaholm. Dock höll det upp när vi kom till Solvikens scoutgård vid sjön Viken utanför Karlsborg. Men började snart regna igen. Fick upp presenningar, rep och slanor så vi kunde bygga ett ”kök”. La ut våra liggunderlag där så vi kunde inta lunch innan vi fortsatte bygga vår ”by”. 

Tält restes både sovtält och ”Tipi” kårens stora indiantält som blivit vår matsal och samlingsplats här. Diskbänk surrade, slaskgrop grävdes. Vår kårskylt sattes upp. Vatten hämtades. Walther deltog aktivt med alltifrån att bära material och slanor till att resa tält. Jag hjälpte till i köket och lite var det behövdes under tiden Walther klarade sig utan mig. Vi klarade oss utan regn under bybyggandet men sen började det igen. Men höll upp lagom till vår lägerbål. 

På kvällen var det storsamling med alla deltagande kårer. Förutom oss är det bla Södra Ryd, Skövde/Skultorp, Väring och Lidköping. Är nog ca 100-150 deltagare totalt. Ska kolla imorgon. 

På kvällen var det lägerbål. Ledarna hade teater om Plupp. Ni vet den där blåhåriga figuren som kan prata med alla djur, men som är osynlig för människor. 

Idag var det aktiviteter med olika stationer i skogen. Bla en röd tråd, en tävling mot sig själv där scouterna skulle knyta två dubbla halvslag på två pålar, tömma en flaska i en annan flaska utan att spilla, trä nål i stubbe, kasta livlina, kasta boll mot burkar och sen knyta råbandsknop. Walther blev osäker och tyckte det var jobbigt direkt. Försökte träna knopar och hans kompis R kom och hjälpte honom men Walther tyckte det blev för mycket. Så vi sa till ledarna att vi går till lägret. Hjälpte till med eldande, Walther högg med yxa och jag täljde smörkniv. 

Efter lunch var det mer aktivitet. Vi var ute och paddlade kanot längs en bana där vi skulle hitta massa, dunkar med bokstäver som bildade Vildmark 17. Jätteskoj. Walther paddlade så vi höll på o köra in i bryggan. 

Lite snabbfika och sen var det hantverk i en liten lokal där ljudet var hemskt… Walther fick panik. Sydde mössor, gjorde paddlar i miniformat, scout märke och en flagga. Walther fixade knappt mössan! Hjälpte honom en del och sen satt vi ute och gjorde det. 

Sen kom regnet igen… Regnat konstant sen dess. Och gör ännu. Ca 1 inatt ska det hållla upp. Imorgon har vi lovats sol. 

Walther har tjatat om hemfärd idag. Så kanske ger vi upp imorgon bitti. De andra ska på 8 km vandring. Men det blir massa folk och Walther har redan jobbigt med folk omkring. Så antingen åker vi hem vid frukosten eller så fixar vi här i lägret och åker vi bilen till lunchstället där de andra stannar och lunchar på vandringen och sällskapar med dom. 

Får se hur vi gör. 

Nu sova efter en lång regnig dag som avslutades runt elden i tipin. Walther sover sen en halvtimma. Ska göra, det jag med. 

God natt!

some_text
Continue Reading

Jag och min ADHD!

Sedan jag var barn har jag varit en energisk person som alltid haft svårt att sitta still. Alltid myror i brallorna. Svårt att göra klart det jag påbörjat och även lekt samma lekar om och om igen! Blir gärna fast i ett visst “träsk” m.m.

I skolan märktes det inte av så mycket på skolarbetet. Jag lärde mig läsa och skriva tidigt. Hade en av de svårare läseböckerna när fröken skulle ge oss läseböcker efter “nivå”, tyckte om att lära mig saker i skolan. Men jag var mobbad, lekte mest för mig själv eller med barnen på särskolan, där fick jag vara den jag var och jag brydde mig inte om att barnen på särskolan betedde sig annorlunda, hade udda utseende eller hade svårare att göra vissa saker t.ex. balansgrejer… jag hade urkass balans själv!

Jag hade otroligt taskig motorik, både grov och finmotorik, något som delvis finns kvar och sätter hinder för mig! Gymnastiken var nog det ämne jag verkligen inte gillade. Jag blev vald sist, jag blev skrattad åt när jag inte kunde hålla balansen i balansövningar. Jag orkade ALDRIG springa slingan på 1 km utan gick alltid och blev skrattad åt att jag tog hela gymnastiklektionen till att gå runt slingan istället för att spela fotboll eller ha friidrott. Oftast sprang vi slingan som uppvärmning. Jag hade tur som hann med en eller två hopp över ribban eller ner i längdgropen efter att ha sprungit slingan. Nu berodde det kanske inte bara på mina motoriska problem av NPF (Neuropsykiatriska funktionshinder) Utan också av min kraftiga övervikt som jag tidigt hade! Men det spelade stor roll!

Jag tränade min motorik hos en speciallärare Gudrun, fick träna finmotorik genom att följa streck med en penna, klippa i linjer m.m. Grovmotoriken främst balansen tränades på balansplatta m.m. Fick även specialträning motoriskt ihop med ett par andra barn som hade vissa motoriska svårigheter. Dessa gymnastikpass gillade jag, vi hade ju alla svårigheter och fick extra träning. Ingen skrattade åt andras misstag om inte den som gjorde misstaget själv skrattade åt det. Det var roligt att röra på sig!

Jag hade en tuff barndom med föräldrar som skiljde sig m.m. Så att jag betedde mig som jag gjorde ibland med utbrott, söndertrasade glasögon m.m. var ingen som egentligen brydde sig om först!

Men visst fanns det frågetecken om det inte var något “fel” Och mellanstadiet var en period jag helst glömmer, det var som en dimma av utbrott, mobbning, jag var dum i huvudet, ful, tjock, en människa som inte var något värd (mina egna tankar just då)!

När jag började på Stengärde hos Bengt-Åke, Katrin, Erik och Tommy hösten 1996 så började vissa pusselbitar komma på plats. Jag fick mer hjälp i vissa ämnen. Ridningen blev min räddning när jag mådde dåligt! Jag har sagt det förr och säger det igen utan Stengärde hade jag nog inte levat! De är mina änglar!!

Under min tid på Stengärde började en utredning för NPF göras och jag fick hösten 1999 diagnos DAMP ”Deficits in attention, motor control and perception” = Svårigheter med uppmärksamhet, motorik och uppfattning. På denna tid fanns det inte mycket forskning kring dessa diagnoser och mediciner fanns nog inte. Så mycket hjälp fick jag inte mer än att jag fick hjälp med skolarbetet, vissa ämnen behövde jag mindre grupp än andra ämnen. De ämnen som jag var mest intresserad av var de jag presterade bäst i t.ex. hemkunskap, musik och bild. Jag började ju ha lite mer lektioner med gamla klassen i 7an, 8an 9an. i 9an gick jag nästan enbart med gamla klassen = svår tid!

Gymnasiet gick bättre än förväntan! Jag fick nya vänner. Jag fick extra hjälp med engelskan Annars klarade jag de flesta ämnena riktigt bra. Jag läste omvårdnad och i de flesta vårdämnena presterade jag bra, var ju intresserad av dom.

Men efter studenten var det tufft! Att gå från rutin med skola och fasta tider så skulle jag plugga på högskolan där det inte var lika lärarstyrt, högre krav på inlämningar och tentor. Mer pluggande hemma även om vi hade ledig dag i skolan var jag ju inte ledig utan skulle plugga!

Att jobba var jobbigt om jag inte hade tydliga arbetsordningar… Och värst var väl att en dag jobba kväll sen dag och sen dag igen! Fasta tider funkade bäst! Och helst samma vårdtagare hela tiden! Vilket inte fungerade såklart!

Tog lååång tid innan jag kunde få hjälp med detta….

Sommaren 2011 blev jag inlagd på Allmänpsyk. i Falköping. Jag var utkörd och läkaren sa att jag drabbats av utmattningsdepression dvs gått i väggen.  Något jag inte kunde ta till mig. Jag var arbetslös sen ett år tillbaka och inte kan jag gå i väggen utan att jobba? Man jobbar sig väl in i väggen eller?? Doktorn förklarade att min situation med ett barn som har ett funktionshinder som krävde att vi åkte i princip varje vecka till habilitering för träning m.m. och en man som jobbade mycket och med min “ryggsäck” så var det inte ett dugg konstigt att jag gått i väggen! Troligen hade jag gått i väggen låååångt tidigare men inte märkt det! Jag fick medicin för depression och lugnande medicin! En remiss för att göra en ny NPF-utredning gjordes (som senare försvann någonstans på vägen). Låg inlagd en vecka och sen hem. Inte mycket hjälp mer. Primärvården skulle ta över! Träffade en psykiatrisjuksköterska två gånger… inget mer… Vi fick hjälp av LSS med avlastning på Hattis för Walther. Jag fick börja på Alfhem och komma ut och träffa folk! 10 mån efter första inläggningen var det dags igen.. inläggning 1 vecka, medicinjustering och annan medicin för ångesten och även sömntabletter. Ny remiss för NPF-utredning gjordes! Sen hem… samma visa igen primärvården gjorde inte mkt! En enda läkare lyssnade på mig och faktiskt lyssnade på mig! Men hen var sen under en tid tjänstledig och då tog en annan läkare över och den skrev bara ut mina mediciner och inget mer… inga samtal, ingenting! Bytte sedan till Hälsocentralen i Hjo och där ville inte ens dr förnya recept UTAN att ha träffat mig och genomgått grundlig hälsoundersökning och DÅ fick jag förhöjd dos av antidepressiv medicin! Jag fick börja arbetsträna på AME Gnistan och senare Villan. Arbetspsykologen sa rätt snabbt att utredning MÅSTE göras snarast! Det tog ändå ytterligare 1 år! Min dåvarande psykolog på Häslocentralen snabbade till slut på det ordentligt ihop med psykologen på Gnistan och 2014 gjordes utredningen. I augusti 2014 bekräftade dr på öppenspsykiatriska mottagningen att jag hade ADHD samt Atypisk Autism! (Klicka på diagnoserna för att läsa mer… orkar inte skriva). Jag fick då Concerta® utskriven. Då var det enda preparatet som fanns av just denna sort (finns andra ADHD-mediciner som Strattera, Medicanette m.fl.. men de fungerar lite annorlunda). Concerta®  var patenterad! Och jag svarade så bra på den! Men alltefter tiden gick så kunde fler läkemedelsföretag använda patentet och göra liknande och billigare medicin t.ex. Methylphenidate. Och denna medicin fick jag då apoteket helst ger ut den billigare varianten. Jag har ätit nästan enbart den (förutom antideppressiv och andra mediciner för magen) sedan ca 1 år och jag har upplevt sämre resultat! Och tagit upp detta. Min fd psykiatrisjuksköterska L tog det på allvar och skrev in i journal och jag tog upp med dr! Men dr påstod att det inte är någon som helst skillnad.

Vad används det för

Concerta används för att behandla ADHD (Attention Deficit Hyperactivity Disorders).

  • Det används hos barn och ungdomar i åldrarna 6 till 18 år.

  • Det används enbart efter att andra läkemedelsfria behandlingsmetoder har prövats, så som samtalsterapi och beteendeterapi.

Concerta används inte för behandling av ADHD hos barn som är yngre än 6 år eller för påbörjande av behandling hos vuxna. Om behandlingen påbörjades vid en yngre ålder kan det vara lämpligt att fortsätta med Concerta när du blir vuxen. Din läkare kommer att ge dig råd om detta.

Hur det fungerar

Concerta förbättrar aktiviteten i vissa områden i hjärnan, vilka är underaktiva. Läkemedlet kan bidra till att förbättra uppmärksamhet (att behålla uppmärksamheten), koncentrationsförmåga och att minska impulsivt beteende.

Läkemedlet ges som en del i ett behandlingsprogram, som vanligtvis består av:

  • Psykologisk terapi

  • Utbildning

  • Social terapi

Det förskrivs endast av läkare som har erfarenhet av beteendeproblem hos barn och ungdomar. Trots att det inte finns något botemedel mot ADHD, kan tillståndet hanteras genom att använda sig av behandlingsprogram.

http://www.fass.se/LIF/product?userType=2&nplId=20021101000311

Har ju sedan en månad en annan psykiatrisjuksköterska E (omstrukturering på öppenpsykiatrin) och även denna sköterska tog mina problem på allvar och fixade mer eller mindre akuttid hos dr. Och denna dr var verkligen bra… här kan ni läsa mer om detta mötet

Igår hämtade jag ut mina mediciner… har haft lite annat trassel som gjort att jag inte haft möjlighet förrän igår att hämta ut! Och jag säger att ja Concerta® är bra! Men att ta full dos på morgonen och ingen på em vet jag inte om det är såå bra… behöver den höga dosen på morgonen tror jag, men påfyllning på em. Så samtal till E på måndag för en vidare kontakt med dr om detta får det bli! Ska äve n kolla lite med C på boendestöd om det. Hon har följt mig med och UTAN medicin. Hon vet hur jag är!

Fick ju även Melatonin utskriven för min dåliga sömn! Har inte riktigt sett effekt ännu… så nytt! Men det märks nog snart om den ger effekt eller ej! Oftast ges den under läkemedelsnamn Circadin!

Melatonin är ett kroppseget hormon som produceras i tallkottkörteln. Hormonet melatonin deltar i kroppens sömnreglering.

Den aktiva substansen i Circadin, melatonin, tillhör en grupp av naturliga hormoner som tillverkas av kroppen.

Circadin används ensamt vid korttidsbehandling av primär insomni (ihållande svårigheter att somna eller att fortsätta att sova, eller dålig sömnkvalitet) hos patienter som är 55 år och äldre. ”Primär” betyder att sömnlösheten inte har någon känd orsak, såsom eventuell medicinsk, psykisk eller miljömässig orsak.

Men jag mår så mkt bättre! De sk karusellerna har lugnat sig! Nyss tog jag mitt Melatonin och ska strax krypa till kojs och sova! Imorgon ska vi ut och resa med HRF.

some_text
Continue Reading

Gå framåt… 

Efter en lång motigt period fylld av massa energitjuvar och ångest har jag äntligen tagit tag i mig själv igen. Jag nådde inte mina mål för kvartal 3 i Mitt Mary Kay. Men vad gör det nu? Throw the old tings behind you and look forward! Visst tar jag till mig vissa bitar som påverkade att det inte gick som jag tänkt, det lär mig att göra saker annorlunda! 

Jag fick igår månadens utmaning av Katarina, tack för det! Dessa för mig framåt och ger mig extra kick! Bra resultat i mitt jobb ger mig bättre självförtroende! 

Dessutom kämpar jag med vikten. Och jag gör framsteg! Jag kan – I CAN

Idag träffade jag min doktor. Blev viss medicinjustering. Fick igenom att endast ta originalet av min ADHD-medicin. Samma styrkor, men ta båda doserna på morgonen. Detta för att jag har otroligt svårt att komma till ro på kvällen. Har det inte gett effekt på en vecka ska jag påbörja behandling med Melatonin – kroppens egna sömnhormon. Fick även tips om mindfulness, läsa om ångest på nätet och om hur jag kan hjälpa mig själv. Är dock en aning kritisk. Mindfulness ja, det kan jag pröva. Men söka efter info på nätet för att hjälpa mig själv, alltså, det gäller att vara självkritisk. Finns massa skit därute… Så njae, börjar med mindfulness! Skulle dock vilja ha KBT. Det blev jag rekommenderad för längesen. Men bristen på KBTterapeuter är stor. Men om jag kunde få remiss så får det ta, den tid det tar helt enkelt att få påbörja behandling. Behöver det för att förenkla mitt liv, min vardag och för att verkligen släppa allt gammalt och bearbeta allt! 

Men jag lever här och Nu. Och jag får ta det positiva med mig och och blicka framåt. Jag kan! Aldrig ge upp! 

Jag är tacksam att jag är jag! Tacksam över min familj, vänner, kollegor, boendestödet. Ni är guld värda! 

some_text
Continue Reading