Tankar, rädsla och oro!

Bildresultat för ljus hjärta

Skriver med riktigt blandade känslor! Glad att inte vara på plats i Stockholm idag! En lastbil har kört i 80km/h på Drottninggatan i Stockholm och mejat ner folk. 3 döda och minst 8 skadade! Fruktansvärt! En väldigt betydelsefull person befinner sig i Stockholm med sin man för en härlig weekend. Jag skriver inte ut vem det är av respekt till henne och hennes familj. Har smsat henne och frågat hur de har det! Men inget svar fått! Behöver inte betyda att de varit precis där detta inträffat. Förstår om hon inte svarat! Men man är orolig! Hoppas de kommit vidare på sin resa. Tänker på er och alla andra vänner som befinner sig eller bor i Stockholm!

Terrordåd i Stockholm! Fruktansvärt! Är alldeles skakig! Ser på tvn nu. Är Presskonferens på tvn nu där polisen berättar mer om vad som inträffat och hur de ska gå vidare med allt i Stockholm!

some_text
Continue Reading

LOVE YOURSELF: Dag 6

 

Dag 6:  Visa ett äldre foto på dig själv som du gillar, skriv varför

Här är jag ca 3,5 månad gammal. Hemma hos min farmor och farfar julen 1984. Sitter i knäet på min farmors mamma Viktoria. Bakom. Står min farmor Anita och min pappa Jonny. Så härligt med dessa generationsfoton. Glad över detta foto! Betyder så mycket att ha detta. Tyvärr finns inte Viktoria med oss sen snart 20 år. Hade hon levt hade hon varit 106 år. Speciellt juletid saknar vi Tori som vi oftast kalla henne eller morsan. 

Men både pappa och farmor lever och jag ör glad, stolt och enormt tacksam att dom finns i mitt och min familjs liv! Utan dem vore allt mycket svårare. Tack!

some_text
Continue Reading

”Tack för strasskakorna”

En lång dag till ända! En lång, tung, jobbig Men ack så vacker dag! Fin begravning och minnesstund med god mat och fika. 

Hur gammal eller ung en människa ändra när den dör, så är begravningen lika jobbig. Vi vet alla att Eva nu mår bra, hon har åstadkommit mycket i livet och gett alla nära och kära så mycket kärlek. Hon blev gammal. Men saknaden är enorm! Fruktansvärd. Kan inte ens se Walthers doptavla som hon sydde för 10,5 år sen till Walther. Jag blir tårögd och skakig! Saknaden är enorm! 

Walther var på sin allra första begravning idag. Vi har förberett och berättat och stöttat. Min mamma var med och de fick gå in före oss andra så det inte skulle bli så mkt folk på en gång. Walther torkade tårar då och då. Och var påverkad. Men så duktig. När det var dags för oss att ta ett sista farväl gick han med oss fram. Prästen sa innan att man fick tänka Eva, tacka för det som varit och för allt hon gjort. När vi stod där vid kistan rödgråtna av saknad frågar jag honom om han vill säga något till Eva. Han kliver fram, lägger sin röda ros på kistan, bugar fint och säger: ”Tack för strasskakorna!” ännu mer tårar föll från kinderna. Klockrent, fint och rakt ur en ung liten mans hjärta! Alltså den ungen! 

Efter begravningen var det minnesstund med god mat, samt kaffe och tårta. Det var så gott. Fläskfilé, potatis, kantarellsås och grönsaker. Jag fick fisk och det var så gott! 

När allt var över och vi tackar för allt åkte vi upp till Fiskebäcks kapell, och kyrkogården där Eva ska ligga, och där de lagt ut alla blommor som omgivit kistan under begravningen. Så vackert och fint! Alltså under en stor björk är platsen de valt för sista vilan. Så fin plats intill en häck. Såå otroligt vackert. 

DET ENDA JAG VET…

Det enda som bär när allting annat vacklar,
det är Guds nåd och hans barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar
när sist jag står hos Gud i härlighet.

Det enda jag vet det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det enda som står igenom alla tider,
är Kristi kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller.
Det varar blott en kort, en flyktig stund.

Det enda jag vet det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det enda jag har inför den vita tronen,
det är en frälsad själ. Halleluja!
Och detta är nog ty all min synd blev sonad
när Jesus dog för mig på Golgata.

Det enda jag vet det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld betäcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Lydia Lithell



Nu ska jag försöka sova en stund! Huvudet är fullt av tankar efter denna dag!

some_text
Continue Reading

Efterlysning, förberedelser och myskväll! 

Jag börjar med att efterlysa kartotek storlek A5. Ett eller ett par är av största intresse. Bokhandeln hade inga när jag var inne, så sällan de använder sådana nu för tiden, hon kunde beställa hem, men de kostade ca 250kr st då. Och leverantören hade inga inne nu heller. Letat på nätet och ja de kostar runt 250kr st. Känns lite saftigt, skulle vilja ha två st allra helst! Men 500kr ca, nja,  lägger hellre dom pengarna på produkter istället. 

Tacksam om någon har sådana här liggandes och vill bli av med dom.
Tack på förhand! 
Nu är det bestämt. På tisdag ska ett sista, farväl tas av Peters mormor. Och trots lite motsägelser från vissa håll ska Walther följa med på begravningen. Han har sagt det själv att han vill detta. Han har frågat om jag kollar med fröken så han får ledigt från skolan. Han har bestämt att han ska lägga en röd ros på kistan. Så nu förbereder vi honom för vad som komma skall. Han kommer klara detta galant. Han och Eva hade nåt speciellt mellan sig. Han älskade Eva. Och ja hon var underbar! Vila i frid! 

Ikväll har vi vilat och myst. Kvällsfika vid tvn blev det. Walther måste ju äta när han tar sitt antibiotika så vi körde på rostat bröd och Billingeost. Så gott. Jag klara, dock inte mjukt bröd alls, oavsett rostat, ljust eller grovt…. Får hålla mig till knäckebröd. 

Men mys blev det ändå, nån var extremt mattesjuk ikväll. Tryckte sig emot mig och gosade. Min pärla, min stjärna, min Gel. 

Mys

Imorgon är det inget planerat. Skönt det, för helgen är späckad. Nåt varje dag från fredag till onsdag… Inget just nu som jag kan sålla känner jag. Fick avboka ett viktigt möte på tisdag. Hade hunnit kanske, men att gå på begravning kl 11 med fika efteråt och sen åka hem senast 12,45 för möte kl 13,30 blir extremt stressigt. Det är nog med stress att gå på begravning. Dessutom är det skönt att familjen får va samlad i lugn och ro efter också. Men detta möte har ombokats tidigare pga sjukdom. Men men det är inget att göra nåt åt. Kram och god natt! 

some_text
Continue Reading

Tomheten och alla frågor. 

Det har gått över ett dygn sen Peters mormor somnade in. Finaste lilla Eva. Hon var sjuk och vi vet alla att nu mår hon bra. Men ett stort tomrum lämnade hon. Och jag känner skammen att jag inte hälsat på henne och Walle på länge, att de inte fått träffat Walther på länge. Peter var där när han var hos tandläkaren senast. För några veckor sen var Peter och hans pappa på fotboll i Jönköping. Jag och Walther var hos Peters mamma och spelade spel, myste och bara tog det lugnt. Vi frågade Walther om vi skulle hälsa på hos Eva&Walle. Men Walther ville inte, han var trött och ville ta det lugnt sa han. Jag och Ann-Gerd lät han hållas. Idag skäms jag för att jag inte stod på mig och övertalade honom om att åka till Eva&Walle. Det hade blivit en sista gång! Jag vet att jag inte borde känna skammen, men jag gör det ändå. Jag skäms! 

Vila i frid finaste Eva!

Ikväll tände vi ljus, både levande och ”fusk”. Kändes så gott! Att sen servetthållaren hamnade intill var bara sammanträffande, den passade bra där. Det står LOVE på den och det var just vad Eva visade sina nära och kära – KÄRLEK! 

Jag skrev en dikt om Eva. Jag ska göra något med den tills begravningen. Men vad vet jag inte. 

En ängel från jorden nu farit sin kos, 
Du var en ängel och en vacker ros. 
Älskad och saknad av alla oss här, 
Du släkt, familj och vänner ju höll så kär. 
Din glädje, din värme och härliga barm, 
Den skänkt oss lycka och kärlek så varm. 
Vi saknar dig vår fina älskade Eva, 
Här vidare på jorden utan dig vi nu får vidare leva. 
Vila i frid – långt bort från sjukdom, kramper och strid. 

Michaela Lejonberg 161010

Imorgon har jag lovat Walther att vi ska baka strasskakor (strassburgare är det riktiga namnet) och vi ska doppa dom i blockchoklad precis som Eva gjorde. Dock oroar sig Walther för att de inte blir lika bra som Evas kakor. Men jag sa att vi får prova och sen får vi prova igen, ibland får man prova många gånger innan man lyckas. Och jag sa att Eva säkert inte gjorde så perfekta kakor allra första gången hon bakade dom. Hon har bakat dom många gånger! Och Walther höll med mig att det säkert var så! 

Han ville inte sova ikväll. Han frågade efter Eva. Vart hon är nu? Om hon är ensam där hon ligger? Är vi säkra på att hon är död? Vi glömmer väl inte att säga till honom om begravningen? Och jag meddelar väl fröken om att han måste få ledigt då? 

Han grät innan han la sig ”Mamma, jag saknar efter henne. Det är svårt att sova då när jag vet att jag inte får se henne mer. Jag älskade ju Eva mamma. Lovar du att jag får vara med på begravningen och lägga en röd ros på hennes kista mamma? Lovar du det mamma?” Han har tagit detta så hårt. Och det är tusen frågor… Men så skönt att han pratar om det. Han har vart så inne i sig själv sen lördag kväll,  så han har grubblat verkligen. Så jag är glad att han verkligen frågar och pratar. Sen att jag inte kan svara på hans frågor är en annan femma. 

Skrivet i kontaktboken om helgen så de vet varför han kanske inte riktigt är med imorgon i skolan. Är tacksam för att han går i liten klass (5 barn) och de är 3 personal. De kan lättare ta hand om det barn som behöver extrastödet utöver skolarbetet då. Så tryggt. Han ville verkligen gå till skolan annars hade han fått vara hemma med mig. Men det är bra att han kan gå till skolan. Min fine kloke pojke! 

Nu ska även jag sova! Fått ta mig lite mer smärtlindring ikväll, ännu ingen större effekt, men det har bara gått knappt 30 min. Borde ge med sig snart.

some_text
Continue Reading

Dagen efter ger större saknad!  

Ni har hon varit borta från oss i 19h. I morse när vi vaknade pratade vi om Eva. Walther pratade om Eva och Valles hus på Ängsstigen och att han fick dammsuga, cykla på motionscykeln och spela på pianot (gammal tramporgel) inne i gästrummet på övervåningen med henne. Första gången han och Eva gjorde det var han bara runt 1,5 år. Och sen var det ett måste varje gång vi kom dit. Och ingen annan fick gå upp och göra det medhonom. Det var han och Eva! Det blev många tårar och ilska omgång annan hon försökte följa med och göra det. Det var liksom deras grej. 

Sen sa han att nu får vi aldrig mer hennes ”strasskakor! ” Lovade att vi ska baka dessa jag och han. Varpå han surt svarade ”Hur då?  Jag hann ju för fan inte be henne om receptet!” förklarade att vi hittar det i kakboken. Men det gör ont att se honom så påverkad. Han har bestäm att vara med på begravningen, han ska lägga en fin ros på kistan säger han! 

Dagen idag är tung. Vi tänker på Eva. Vi saknar, funderar och minns! 

Till minne av henne får ni en fin sång här som vi vet hon gillade! Här framfört av Roland Cedermark. 

Där rosor aldrig dör

Till en stad jag är på vandring,
synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta.
Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Nära, kära är hos Jesus,
skaror sjunger nu i kör.
Väntar på att jag skall komma,
dit där rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Sov gott lilla Eva! En dag ses vi igen!

some_text
Continue Reading

MammaKaos Utmanar 24 april: Vi Minns!

aprilutmaning

Idag ägnar vi en tanke åt dom människor (och/eller djur) vi saknar och minns som inte finns med oss längre!



Jag har många jag verkligen saknar! Många jag dagligen tänker på, som jag så gärna skulle vilja ha tillbaka här och nu! Jag och min farmor har alltid haft en fin relation. Jag var inte gammal när min farmor och farfar var barnvakt åt mig första gången. Vi bodde även hos farmor och farfar några månader när jag var bebis och mina föräldrar köpte hus. Har inte mycket minnen av min farfar, finns några små minnen. Den 17/4 var det 28 år sen han hastigt somnade in! Jag var 3,5 år då. Och jag var med och hittade honom. Och jag har bilder kvar där han satt! Älskade farfar! Skulle vilja ha dig här, farmor skulle behöva dig! Pappa behöver dig! Älskade kloka farfar! Du hade varit stolt över ditt barnbarnsbarn som fick sitt namn efter dig, men med annan stavning! Du fattas oss farfar Valter!

❤️18/2 1934 – 17/4 1988❤️

En person som också alltid funnits där och som jag och farmor ofta besökte och hjälpte och som gav mig mycket kärlek och livsglädje är min farmors mamma Victoria. Många kallade henne Tori, men inom närmsta familjen sa alla Morsan. Morsan va en liten mager gumma. Jag var 7-8 år när jag växte om henne:) Varje gång vi var hos henne fikade vi. Jag fick eget ”bord” i form av en stol med fin duk och ett fat med kakor och kaffekopp med kokkaffe. Och jag fick sitta på en gammal mjölkpall. Min farmor va ofta småsur att jag fick sitta vid eget bord… Idag låter hon Walther göra det! Tori var en go liten gumma som egentligen sällan var sjuk. 1/2 magnecyl varje dag och ett glas portvin då och då tog hon för hjärtat! Varje jul var hon med på jullunch hos farmor. Doppade i grytan och delade ut trisslotter till alla som var med! Vid 82 års ålder trillade hon illa och bröt lårbenshalsen. Men med rullator (som hon aldrig velat ha innan) kom hon hem och var som vanligt typ. Men när hon var 86 år fick hon nån propp och trillade hemma. Hon kom aldrig mer hem. Hon fick plats på ett ålderdomshem efter en tid på sjukhuset. 23/12 flyttades hon till Hellidshemmet och tidigt på morgonen 25/12 somnade hon in.
Jag i Toris knä 1984. (Min farmor och pappa bakom) ❤️17/10 1910 – 25/12 1996❤️

Min gammelmoster var en härlig go värmländsk dam som gått igenom väldigt mycket i livet, mycket sorg. Men hon tog alltid emot med stora armar både hemma i Karsvalla Väse men också i Kristinehamn där hon bodde de sista åren. Hon spelade citra och virkade. När jag var på sittning för ett år sen så visade det sig att Margit ofta är hos oss och stoppar om oss och vakar över oss. Känner mig trygg. Saknar hennes värmländska grova röst! Hon vs inte min moster, men jag sa ändå alltid Moster Margit. 

Moster Margit, min mormor Maj-Britt, min mamma Annica och jag ca 1985. ❤️1918-1999❤️

Även min Gammelmorbror Tommy är saknad. Walther saknar honom ofta och undrar varför Tommy dog. Och att det var synd om Tommy att han dog! Han berättade ofta mycket släkthistoria. Men oxå om växter, mat, vikingatiden och annat historiskt. Hova Riddarveckan och han berättade massor om medeltiden. Han gjorde verktyg, instrument mm av nästan inget. Tänk när han tog mormors krycka o spelade tvärflöjt;) som vi skrattade! Eller när han lagade mat och ingen ville äta för att han sa att han skulle göra instängda kattungar. Det var vansinnigare i bacon som serverades med ris och curry;) Du fattas oss! Kan säga att varje gång han kom till mormor gick han laga detta. Bananer blev sista minnet med Tommy. Han fyllde år 2/7 och jag träffade honom några dagar senare och grattade honom och frågade va han önskat sig! ”Fem gula bananer” svarade han mig. Det fick han! Han var så glad! Det var sista gången vi sågs! 3 mån senare fanns han inte mer!

❤️2/7 1948 – 2/10 2015❤️


 

some_text
Continue Reading