Dagen efter ger större saknad!  

Ni har hon varit borta från oss i 19h. I morse när vi vaknade pratade vi om Eva. Walther pratade om Eva och Valles hus på Ängsstigen och att han fick dammsuga, cykla på motionscykeln och spela på pianot (gammal tramporgel) inne i gästrummet på övervåningen med henne. Första gången han och Eva gjorde det var han bara runt 1,5 år. Och sen var det ett måste varje gång vi kom dit. Och ingen annan fick gå upp och göra det medhonom. Det var han och Eva! Det blev många tårar och ilska omgång annan hon försökte följa med och göra det. Det var liksom deras grej. 

Sen sa han att nu får vi aldrig mer hennes ”strasskakor! ” Lovade att vi ska baka dessa jag och han. Varpå han surt svarade ”Hur då?  Jag hann ju för fan inte be henne om receptet!” förklarade att vi hittar det i kakboken. Men det gör ont att se honom så påverkad. Han har bestäm att vara med på begravningen, han ska lägga en fin ros på kistan säger han! 

Dagen idag är tung. Vi tänker på Eva. Vi saknar, funderar och minns! 

Till minne av henne får ni en fin sång här som vi vet hon gillade! Här framfört av Roland Cedermark. 

Där rosor aldrig dör

Till en stad jag är på vandring,
synden där är utanför.
Livets träd står där i blomning,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Svårigheter här vi möta.
Satans snaror här förför.
Inga frestelser i staden,
där som rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Nära, kära är hos Jesus,
skaror sjunger nu i kör.
Väntar på att jag skall komma,
dit där rosor aldrig dör.
Där skall rosor aldrig falna,
ingen frostnatt dem förstör.
Till en stad jag är på vandring,
dit där rosor aldrig dör.

Sov gott lilla Eva! En dag ses vi igen!

some_text

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *