MammaKaos julkalender 2016 LUCKA 7: Mina bästa julminnen!

Finns så mycket fina minnen. Men nog är det väl resorna till Polen som är de finaste. Alltså vi gav barnen på barnhemmet i Otwock julklappar och även dom fattiga hemlösa människorna på campingen i Otwock.

Campingen var blandade känslor. Plåtbaracker där det var dåligt med värme, människor hade ytterkläder på sig inne, det var kanske -15 grader utanför. Och kallt även inne. Ett år hade vi med en barnvagn och lämnade över. Damen som tog hand om människorna Elżbieta kom fram till mig och berättade att dagen innan hade en ensamstående ung mamma fått en pojke. Barnvagnen skulle denna mamma få! Det fanns en man på campingen som var lite vaktmästare och han försökte ta vagnen till sitt barn. Men Elżbieta sa ifrån att de hade en gammal vagn redan. Och ja visst hade de behov av en ny vagn,  den de hade såg både trasig och skitig ut, men de hade en vagn. Det hade enligt Elżbieta den nyblivna mamman inte, hon hade knappt inget till sitt barn. Några år senare var jag med till campingen igen.  Den gången gick jag gråtandes därifrån. I en av de kalla barackerna bodde en familj med några barn, varav minsta barnet Susanna var ca 3-4 månader. Hon låg invirad i filtar och kunde inte röra sig. Men skrattade när jag kom fram med en handsydd katt som skänkts av någon syförening i Tidaholm. Hon fick katten. Som jag ville ta med henne till barnhemmet för lite värme.

På barnhemmet firade vi alltid St Nicolaus. På morgonen kom just St Nicolaus, vi och barnen fick godis. Och jag minns sista året då var det en av nunnorna som klätt ut sig.. Va rik igår kul att se att de bjöd på sig själva och gjorde det. Jag fattade inte först att det var en nunna som klätt ut sig förrän några barn skrek och pekade ”Siostro Miriam, Siostro Miriam” och ja visst var det Syster Miriam, kände igen hennes ringar sen:)
På eftermiddagen hade vi julfesten. Då kom den svenska tomten på besök. Och syster Filomena hade låtit mig och någon mer av oss tjejer från Sverige vara en ängel och jungfru Maria. Det var en stor ära! Och riktigt kul! Vi hade julklappar som delade ut, 1-2/ barn. Sen lärde vi de polska barnen dansa långdans och sjunga Nu är det jul igen och så körde vi Raketen. Tom nunnorna var med! De sjöng för oss och hade uppträde. Olika teman varje gång. Ett år hade de cirkus. Och barnen hade klätt ut sig till lejon, hästar, apor elefanter och olika djur. Jättekul. En liten tjej,  jag kallar henne Ap-flickan (inget illa menat) kom fram efteråt och myste i mitt knä. Hon och jag hade tidigare lekt med en bandyboll och suttit och rullat den fram och tillbaka mellan oss. Hennes ansikte var svårt sargat av hennes Läpp/käk/gomspalt och hennes tal var dåligt, jag förstod ju ändå inte polska,  men med kroppsspråk gjorde vi oss förstådda så vi kunde leka med denna boll. Under cirkusen var hon utklädd till apa (därav Ap-flickan). Och kom fram till mig och drog upp apmasken och log stort. Sen fick hon tillsammans med syster Filomena lämna en gåva till mig från dom på barnhemmet. Och jag fick en teckning av henne. Hade så gärna tagit hem henne. Lilla söta pyre. Hon kanske var 5-6 år.

Och detta med alla julklappar. Barnen fick julklapparna som skänkts från privatpersoner, skolor, kyrkor och nåt företag. 1-2 var beroende på storlek. Och det var sån glädje. Jag har efter det inte brytt mig om ifall jag får en eller två julklappar, det räcker. Jag behöver inte ha mängder. Likaså med Walther. Han får inte många julklappar. Kanske lägger vi mer pengar på en rejäl sak en massa småsaker. Och han fick massa nu när han fyllde (inte bara från oss).
Och jag tänker varje gång på dessa barn i Polen som fick så lite klappar men visade så mycket glädje för dessa klappar. Och inget tjafs om att den ena fick en fin docka och en annan en nalle, nej de lånade varandras en stund och fick sen tillbaka sin egna. Och berömde varandras presenter. Och de stora tjejerna fick vi ofta köpa nagellack och läppstift. Faktiskt Syster Filomena som en gång sa när vi insåg att vi hade dåligt med julklappar till tonåringarna, att vi kunde köpa lite nagellack och läppstift till dom. Och det gjorde vi och sen satt tjejerna och målade varandras naglar och läppar. Jättekul.

Ja dessa minnen från Polen är mina bästa julminnen.

Minns med ljus, glädje och massa kärlek. Därför visar jag hjärtat med lampor som jag fick av Katarina i måndags här i detta inlägg. Det symboliserar den kärlek jag och mina skolkamrater och lärare fick varje ålder nere i Otwock.

some_text

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *