Midsommar nalkas

      Och vi blir kvar på sjukan. Kommer få permission om vi vill detta. Men det blir på lördag då Peter jobbar imorgon, midsommarafton. På lördag åker vi nog till Suntak och midsommarfirande i Storegården. För vad är väl midsommar utan Suntak, friluftsgudstjänst med Bengt-Åke Öhgren och Valstadkören med Agneta Jungergård i spetsen? Lånar med en rullstol till Walther och åker dit. 

      Och vad är väl MIN midsommar utan vissa sånger?

      Midsommarblomster

      1. Hur ska jag få veta, om du håller av mej eller ej när du aldrig säger att du älskar mej? Bara det blir sommar får jag svar kära lilla du. Ty då ska jag spörja blommorna de sju.

      Refräng: Midsommarnatten plockar jag klöver och timotej, karibacka och ängsull och blyga förgätmigej, blåklockor och violer och sen drömmer jag om dej och då vet jag att du älskar blott mej.

      2. Nog har jag förklarat att du är min egen hjärtevän lovat dig min trohet om och om igen. Men kanhända att nån gång ibland tvivlar du ändå bara det blir sommar ska du visshet få.

      Refräng: Midsommarnatten plockar jag klöver och timotej, karibacka och ängsull och blyga förgätmigej, blåklockor och violer och sen drömmer jag om dej och då vet jag att du älskar blott mej.

      Text:Einar MolinMusik: 

      Lille Bror Söderlundh

      Och när jag ändå nämnt Storegården kan jag ge er ännu en härlig sommarvisa som Agneta sjunger med Valstadkören varje midsommar i Suntak. Det är egentligen en dikt av Erik Lindorm, och jag tror (är inte säker) att Agneta Jungergård själv tonsatt den! 

      Sommardag

      Nu sjunger marken under mina fötter och lekfull vindil blåser i mitt hår, där gnolande och sommaryr jag går en väg med blekta barr och blanka rötter, som solen full med gröna fläckar sår.

      Mot skrovlig tallbark fågelnäbbar spika och ludna bromsar brumma mig förbi. Ur molnen skär en svalsvärms visselskri. Jag själv är flygstark och jag ville skrika mig hes av glädje för att jag är fri.

      Det är så stort att jag får gå på jorden ännu en sommar, full av doft och sken, och bjudas in av varje dikesren till smultronmiddag på de gröna borden och sova ut på någon skuggig sten.

      Så tackar jag min jord att jag får vara vid liv, en människa, ett blod, ett jag, ett hjärta, som kan slå med lätta slag och låta sorgsna drömmerier fara som moln i fjärran på en sommardag.

      Idag har lekterapin midsommarfirande. Men Walther vill inte gå dit, inte till dansen i alla fall. Men vi ska fika sen med dom. Men först ska jag duscha. Ronden har vart, antibiotikan given så NU kan jag ta den där duschen! Så skönt! 

      Kram

      some_text

      You may also like

      Kommentera

      E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *