Svensk sjukvård –  bra eller dålig? 

Läste ikväll ett fruktansvärt blogginlägg om riktigt dålig nedvärderande svensk sk sjukvård! Såhär får det INTE gå till! Läs du också! 

Alltså jag har sett båda sidor. I somras skrev jag ju om vår Tacksamhet till barnsjukvården i Sverige. Hur vi kämpade med vår älskade Walther. Men att vi fick fin hjälp. Och verkligen togs på allvar när vi sökte akut sent på kvällen.. Trots folks påhopp om att vi skulle åka till jour eller våc. Men vi vart inlagda de gånger vi åkte in akut! 

Jag har blivit dåligt bemött med mina magbesvär på sjukhuset. Fått strida för att få stanna kvar för kontroll. Sen tjata för att få träffa ”mina” läkare som kan detta med gastric by pass. Fick ofta höra att de inte hade tid då de är på avdelningen och jag låg på kirurgisk akutvårdsavdelning. Nu sist kom en av dom läkarna ner till mig utan att jag frågat. Jag skulle be om det på ronden, men läkaren på Kava hade redan rådfrågat. 

De har flera gånger vid fasta inte kollat upp om jag verkligen ska avstå min antidepressiva medicin och min Adhdmedicin. Fick veta av en dr till slut att jag MÅSTE ha just min antidepressiva medicin, jag blev helt Down utan! Sist bad jag om den själv! Min Adhdmedicin har de efter avslutad fasta tyckt jag ska ta runt 16-16,30. Och jag har fått förklara att tar jag den senare än kl 14 så får jag svåra sömnproblem. Men fått kastat i ansiktet att de gör tjänstefel om jag inte får medicinen… Bla bla… Hänvisade både till min kontakt på öppenpsyk och min kontaktperson för att få förklarat VARFÖR jag inte ska ha den senare än 14. Och att jag kan ta den men att de får ringa dr och be om sömntablett till mig.  Då gav dom sig… Jobbigt att ringa! 

Fick ju även reaktion på läkemedel mot illamående, Primperan. Fick myrkryp, darrningar, hjärtklappning, yrsel och oro. Höll på att hoppa ur sängen och bad ssk att ta upp grindarna.  Först efter 3 omgångar med samma läkemedel kom vi fram till att det var det medlet jag inte tålde. Fick prova Ondacetron. Vilket gav mycket bättre effekt. Fått be om detta senare också då jag varit påväg att få Primperan. Sist sa dr att det va inte ens inlagt att jag reagerat negativt på den men att det skulle åtgärdas. Sen va det inga bekymmer. Jag fick Ondacetron istället v.b. 

Har även blivit illa bemött och vart mellan två stolar efter inläggningar på psykiatrin (senaste 2012). Våc skulle ta över medicinförskrivning och samtal. Fick väl 3 samtal med psykiatrisjuksköterska sen ansågs jag vara frisk! Fick ett enda samtal med läkare (som jag hade förtroende för).  Bad om läkarbesök/samtal till honom nästa gång jag ringde och förnyade recept. Och det skulle ordnas. Men sen fanns medicin att hämta med annan läkare som skrivit ut. Hände flera gånger. 

Bytte till Hälsocentralen i Hjo och jag fick INTE  ens förnyat recept UTAN läkarkontroll! Och väl där dubblades min dos!

Nu har jag sedan min Adhd-diagnos och medicinering mot den haft tät kontakt med en psykiatrisjuksköterska på Öppen psykiatrin. Och jag kände det var jobbigt att behöva ringa/kontakta flera ställen för att få mina recept. Så hon ordnade så all min medicin inom psykiatrin går via dom! Känns jättebra! Dessutom kan jag ringa och rådfråga och jag kallas på återbesök var 6e månad (tror jag). Dock blev det ändrat nu (på gott och ont) så jag fick annan kontaktperson i annat team (omstrukturering). Jag var väldigt glad i Laila! Alltså det är ofta omorganisation mm. Jag säger inget om att en person väljer att byta jobb eller blir sjukskriven eller går i pension. Men när omorganisationen sker högre upp och vi som vårdtagare tvingas till nya rutiner och människor… Det är tufft! 

Även med Walther har vi drabbats hårt av omorganisationer. Ingen av våra ”gamla” på barn och ungdomdhabiliteringen är kvar. Inte i vårt team. Som sagt jag klandrar inte dom som slutat självmant. Utan på de omorganisationer som gjort att vi fått nya människor. Peter och jag kan anpassa oss, men för Walther är det tufft. Han sa själv sist att han saknade M (hans fd arbetsterapeut). Och jag förstår. Nu var vår nya väldigt trevlig och bra. Men ändå. Det handlar om trygghet och relation! Och just på en habiliteringsenhet är patienter extra utsatta vid tex omorganisation! 

Hur ser du på svensk sjukvård? Har du drabbats illa? Eller har du fullt förtroende? 

some_text

You may also like

1 kommentar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *