Tomheten och alla frågor. 

Det har gått över ett dygn sen Peters mormor somnade in. Finaste lilla Eva. Hon var sjuk och vi vet alla att nu mår hon bra. Men ett stort tomrum lämnade hon. Och jag känner skammen att jag inte hälsat på henne och Walle på länge, att de inte fått träffat Walther på länge. Peter var där när han var hos tandläkaren senast. För några veckor sen var Peter och hans pappa på fotboll i Jönköping. Jag och Walther var hos Peters mamma och spelade spel, myste och bara tog det lugnt. Vi frågade Walther om vi skulle hälsa på hos Eva&Walle. Men Walther ville inte, han var trött och ville ta det lugnt sa han. Jag och Ann-Gerd lät han hållas. Idag skäms jag för att jag inte stod på mig och övertalade honom om att åka till Eva&Walle. Det hade blivit en sista gång! Jag vet att jag inte borde känna skammen, men jag gör det ändå. Jag skäms! 

Vila i frid finaste Eva!

Ikväll tände vi ljus, både levande och ”fusk”. Kändes så gott! Att sen servetthållaren hamnade intill var bara sammanträffande, den passade bra där. Det står LOVE på den och det var just vad Eva visade sina nära och kära – KÄRLEK! 

Jag skrev en dikt om Eva. Jag ska göra något med den tills begravningen. Men vad vet jag inte. 

En ängel från jorden nu farit sin kos, 
Du var en ängel och en vacker ros. 
Älskad och saknad av alla oss här, 
Du släkt, familj och vänner ju höll så kär. 
Din glädje, din värme och härliga barm, 
Den skänkt oss lycka och kärlek så varm. 
Vi saknar dig vår fina älskade Eva, 
Här vidare på jorden utan dig vi nu får vidare leva. 
Vila i frid – långt bort från sjukdom, kramper och strid. 

Michaela Lejonberg 161010

Imorgon har jag lovat Walther att vi ska baka strasskakor (strassburgare är det riktiga namnet) och vi ska doppa dom i blockchoklad precis som Eva gjorde. Dock oroar sig Walther för att de inte blir lika bra som Evas kakor. Men jag sa att vi får prova och sen får vi prova igen, ibland får man prova många gånger innan man lyckas. Och jag sa att Eva säkert inte gjorde så perfekta kakor allra första gången hon bakade dom. Hon har bakat dom många gånger! Och Walther höll med mig att det säkert var så! 

Han ville inte sova ikväll. Han frågade efter Eva. Vart hon är nu? Om hon är ensam där hon ligger? Är vi säkra på att hon är död? Vi glömmer väl inte att säga till honom om begravningen? Och jag meddelar väl fröken om att han måste få ledigt då? 

Han grät innan han la sig ”Mamma, jag saknar efter henne. Det är svårt att sova då när jag vet att jag inte får se henne mer. Jag älskade ju Eva mamma. Lovar du att jag får vara med på begravningen och lägga en röd ros på hennes kista mamma? Lovar du det mamma?” Han har tagit detta så hårt. Och det är tusen frågor… Men så skönt att han pratar om det. Han har vart så inne i sig själv sen lördag kväll,  så han har grubblat verkligen. Så jag är glad att han verkligen frågar och pratar. Sen att jag inte kan svara på hans frågor är en annan femma. 

Skrivet i kontaktboken om helgen så de vet varför han kanske inte riktigt är med imorgon i skolan. Är tacksam för att han går i liten klass (5 barn) och de är 3 personal. De kan lättare ta hand om det barn som behöver extrastödet utöver skolarbetet då. Så tryggt. Han ville verkligen gå till skolan annars hade han fått vara hemma med mig. Men det är bra att han kan gå till skolan. Min fine kloke pojke! 

Nu ska även jag sova! Fått ta mig lite mer smärtlindring ikväll, ännu ingen större effekt, men det har bara gått knappt 30 min. Borde ge med sig snart.

some_text

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *