Världsprematurdagen

Prematur
Prematur betyder före mognad, för tidigt, omogen.

Den medicinska definitionen på prematur är att barn ska vara födda före 37:e graviditetsveckans utgång. Föds barnet mellan 33:e och 37:e veckan så betecknas det som för tidigt födda (PT – Pre Term). Föds barnet mellan vecka 29 och 32 så betecknas barnet som mycket för tidigt födda (VPT – Very Pre Term. De som föds före den 29:e graviditetsveckan betecknas som extremt mycket för tidigt födda (EPT – Extremely Pre Term).

Det är snart 11 år sen jag fick den stora äran att bli mamma till en liten Walther. Han var prematur dvs för tidigt född, 4 veckor för tidig.

Här är berättelsen om hur Walther kom till världen den 3/12 2005.
Den 1/12 2005 var jag på sista kontrollen (fast vi visste inte att det va sista kontrollen) hos Bm Anita. Hon tyckte magen verkade lite spänd och frågade mig om jag haft nån vattenavgång. Sen var det svårt att känna hur bebisen låg, så Bm hämtade sin uråldriga ultraljudsapparat och kontrollerade och sa sen. Åh du din pajas du ligger ju rätt” Under tiden Bm undersökte mig hade jag flera sammandragningar. Och Bm sa att jag nog kommer att föda tidigare än beräknat. Men några dagar till skulle det dröja, iaf över helgen… Ack så fel hon fick!

På kvällen hade jag känningar som typ mensvärk som kom och gick. Men vi la oss tidigt och somnade gott (märkligt nog). Vid ettiden vaknade jag av att jag var kissnödig och gick upp på toa. Fick ett par sammandragningar men brydde mig inte så mycket om dom eftersom det hade varit så ett tag.

Gick tillbaka till sängen och la mig. Somnade nästan om, men vart kissnödig igen… Efter bara tjugo minuter… Hann inte upp ur sängen, utan jag kissade på mig lite… Upp på toa igen, sammandragningarna gjorde lite ont och kom de inte lite oftare nu? Hämtade min armbandsklocka i köket och när jag står där så knäpper det till och sen splasch... Hoppsan! Nu gick verkligen vattnet. Så ringde förlossningen och sa att jag nu var i vecka 35+5 och att vattnet nu gått, och att jag har sammandragningar men inte regelbundna. Men Bm vill att vi kom in på kontroll eftersom det faktiskt är såpass långt kvar till beräknad förlossning. Så jag fick väcka Peter och vi åkte in. Halt och moddigt ute på vägarna, fick gång på gång be Peter köra försiktigt… Visst vi var på väg till förlossningen men läget var inte urakut så det var bättre att köra lugnt.

Väl framme vid förlossningen kom ännu mer fostervatten. En otäck känsla att gå från bilen till porten med varmt klibbigt vatten rinnande längs benen. Väl inne på förlossningen tog Bm Annelie (nr 1) emot och konstaterade snabbt att det var vattnet som gått. CTG kördes utan anmärkning och enbart ett par små sammandragningar lästes av.
Bebisens huvud låg nu inte fixerat i bäckeningången så jag fick order att ligga till sängs tills dr kollat mig på ronden.
Fick inte ens gå på toa, utan enbart kissa på bäcken. Man var rädd att navelsträngen skulle klämmas och orsaka syrebrist när huvudet gled ner i bäckeningången därav blev jag förbjuden att gå upp.

På FM kom nästa Bm Anneli (nr 2) dr Christina Björkenfeldt och gjorde kontroll, och gav besked att det var ok att vara uppe och röra på sig. Jag fick tom åka hem eller ut på stan om jag ville. Men efter rådgörande med henne och koll av vädret (snöigt och halt) så tyckte vi det var tryggast att vara kvar på sjukhuset.

Hade inga värkar kommit igång inom 1 dygn sätts jag igång.

Gick en promenad i huset, handlade lite i pressbyrån, lånade ett par filmer i biblioteket.

Kvällens Bm Margaretha gjorde CTG, åter utan anmärkning. Gick igenom lite vad som skulle ske när bebisen fötts och att det kan tänkas bli neonatalavdelningen för bebisen. Dessutom gick vi igenom lite om amning då jag missat detta tillfälle på föräldragruppen. Började få mer sammandragningar igen och dessa gjorde ONT och hade annan karaktär än tidigare.

Bm Åsa jobbade natten mellan 2 och 3 december. Runt 23 tiden på kvällen hade jag regelbundna värkar och ont. Var väl 3-4 minuter emellan dom, men jag tyckte de kom HELA tiden!
Fick panik ett tag och var förbannad på CTG apparaten då den inte registrerade värkarna ordentligt, hade rejäla sammandragningar och den visade inget… Men bm kände med händerna att jag hade rejäla sammandragningar. Fick lite Alvedon och en vetekudde. Den där vetekuddem var inget att ha, skickade den i skallen på Peter mitt i en värk (de sa åt honom att ta med hjälm om vi skaffar fler barn).
Bm tyckte jag skulle prova duschen. Och ja länge satt jag där med min vän duschslangen mot magen. Och jag som normalt inte gärna duschar i för hett vatten hade högsta värmen på! Fick även akupunktur för att kunna slappna av lite. Tvättade håret där i duschen och somnade till och ifrån. Efter ett tag blev det sängen igen, var så slut, men kom inte till ro. Värkarna kom med 1-2 minuter emellan och gjorde riktigt ont. Bm bad mig ligga på andra sidan för att inte kola på klockan hela tiden. Jag låg på vänster sida och kollade klockan. Höger sida gick inte då bebis bråkade och sparkade på mina revben… Den gillade inte att jag låg på höger sida någon gång under graviditeten.

Blev en sväng i duschen igen men jag hade så ont så i en halvtimme stod jag ut, dessutom började jag blöda lite. Strax före 8 kom dagspersonalen in. Bm Lena, usk Vivianne och Bm-student Jane. Man kontrollerade igen och satte kanyl och värkstimulerande dropp då man ändå inte tyckte att värkarna hade effekt. Eller hade de inte haft det tro (någon inre kontroll hade ju inte gjorts).
Vid 9tiden skulle vi gå till matsalen i andra sidan av korridoren. Tog lång tid att gå dit med droppställning och värkar. Och väl där lyckades jag släppa ännu mer vatten… På väg till rummet fick jag stanna upp och hålla i väggen. Bm student Jane frågade om jag ville ha sterila kvaddlar eller något annat för värkarna. ”Lustgas” kved jag (hade bestämt mig för att föda utan någon smärtlindring förutom lustgas). Fick hjälp till rummet och där ville man nu övervaka bebisen lite mer och satte en skalpelektrod på bebisens huvud. Samtidigt gjordes allra första inre kontrollen och man upptäcker att jag öppnat mig helt nu! Så snabbt måste jag in på förlossningsrummet.
9,31 börjar jag krysta. Hade lustgasen till hjälp och alla i rummet, dvs Peter, bm, bm student och usk. Kl 11,07, 1h och 36min efter första krystvärk sa det plopp och en liten gosse såg dagens ljus en allra första gång. Navelsträngen var för kort så jag fick inte upp honom på bröstet direkt. Men efter att navelsträngen klippts… (Bm gjorde det för Peter sa att han stod på fel sida… Tror inte han vågade???). Fick jag för allra första gången ha min son på bröstet.

Man vägde och mätte honom och vi frågade Bm studenten om vi hört rätt (hon var danska) när hon sa 3095g! Alla hade tippat på max 2,5kg! Men vi hörde rätt, 3095g och 50 cm lång. Huvudomfång 32cm (rätt normalt för en bebis för i vecka 36+0).

Jag duschade. Walther fick lite tillmatning av bm. Vi fick vår efterlängtade bricka med blå servetter och fika. Smakade så bra!

På em fick vi komma upp på BB. Det enda som inte riktigt var bra var att han hade svårt att ammas, att ta bröstet var svårt. Men med koppmatning, amningsförsök och ersättning så blev han nöjd.

Amningen var det enda som inte funkade och jag var såå stressad av att det inte funkade. Men vi släpptes hem efter 4 dygn.
Men hade tidig kontroll på BVC dagen efter.

Allt gick väl. Vi nådde båda bra! Jag förlorade endast 250ml blod under förlossningen, men fick sys lite.

Men allt gick så bra. Jag var så rädd när jag förstod att mitt barn skulle födas för tidigt. Jag såg eliten bebis med slangar och sondmatning och pipande maskiner och några veckor på sjukhus. Men allt det slapp vi och om två veckor är det 11 år sen vi fick vår älskade prins Walther.

some_text

You may also like

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *